Funderingar...

Har ni tänk på att nästan alla lärare väntar tills de absolut sista veckorna i terminen innan de presenterar de stora uppdragen? Varför är det så egentligen? Vi elever blir bara stressade när vi vet att vi bara har ett par veckor på oss, och åtminstone två eller tre uppdrag, alla på minst fem sidor som ska in om några dagar. Det är ju orimligt. Varför inte presentera uppdragen i början av terminen så får eleverna själva välja och planera hur vi vill lägga upp arbetet.
För hur bra blir arbetet egentligen när man är så stressad?
Jag frågar några av eleverna i min klass.

- Det blir bäst när man får tid på sig, inte när man är stressad för då blir allt slarvigt, säger Kajsa. Malin instämmer med vad Kajsa säger.

I mitt tidigare inlägg om skoltrötthet skrev jag om hur press kan leda till att elever så mycket som går in i depression. Att lägga dessa stora uppdrag så sent på terminen, och när dessa uppdrag dessutom har en så stor betydelse på betyget.
"Stress, stress, stress, press, press, press. Allt ska vara klart i tid. Måste skynda mig, det måste bli bra." Så kan mycket väl tankarna hos en ungdom idag se ut. Speciellt i slutet på läsåret.  För att förebygga både stress och skoltrötthet bör lärarna kanske tänka över hur de lägger upp elevernas arbete.

Eller vad tycker ni?


Kommentarer
Postat av: Malin

Det tycker jag absolut skulle behövas, lite mer planering, precis som du skriver, alla feta arbeten och projekt samtidigt och i slutet av terminen. Det ger mycket bättre resultat om man läser i lugn takt, man får in allt mycket bättre i huvuvdet, plus att om man stressar med ett arbete, t.ex. till ett prov brukar oftast provets innehåll försvinna rätt snabbt. Istället för att läsa i jämnt och lugnt tempo då man sedan behåller sina kunskaper. Väldigt bra åsikter, borde bli skolminnister Lotta! :D <3

2010-05-31 @ 20:40:25
URL: http://malingalopp.blogg.se/
Postat av: G Croft

Håller helt och hållet med. Varför kan inte lärarna i de olika ämnena koordinera sina uppdrag/prov så att det inte krockar?

Det blir ibland väldigt mycket på en gång och precis som du skriver, speciellt i slutet av läsåret.

Det är ingen tröst, men det var likadant för 30 år sedan...

2010-06-02 @ 09:25:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0